Jag letar efter mitt lypsyl. Jag letar alltid efter mitt lypsyl. Eller så letar jag efter mina nycklar. Eller laddaren till mobilen.
Ibland letar jag efter viktiga saker, sådana där som andra människor aldrig skulle slarva bort. Som passet, nycklarna till bankfacket eller deklarationspapperna. Men det är ju ändå förståeligt, det är grejer man inte direkt använder dagligen.
Värre är det att leta efter värdefulla saker som används varje dag, men som ändå ibland är som utsuddade ur tillvaron – vigselringarna, bilnycklarna eller telefonen.
När jag reser utomlands har jag en annan plånbok än den jag släpar runt på här hemma, den som alltid smockfull med kvitton som borde slängts, ICA-kort och rabattkuponger. (Ja, jag använder fortfarande plånbok. Armbandsklocka också.) I reseplånboken bor Priority passet, sjukförsäkringskort, överblivna euros och sådant som sällan behövs på hemmaplan. Och varje gång, kvällen innan avresan, letar jag som en galning i vantlådor, sängbord, bakom böcker i bokhyllan och i stöklådan i köket för att hitta den. Det hade varit smart att förvara den tillsammans med passet, som min man onödigt påpekar varje gång cirkusen drar igång. Det borde jag VERKLIGEN göra I FORTSÄTTNINGEN.
Jag bor i ett jättestort hus, byggt på sjuttiotalet och av modellen stor tegelkåk med många rum. Man hade kunnat tänka sig att ett stort hus och goda förvaringsmöjligheter hade underlättat det här med ordning. Men nej. Ju mer plats, desto mer prylar. Ju mer prylar, desto värre röra.
Och det här är ett eländes ynkligt ilandsproblem, jag vet. Men när jag räknar på (eller försöker räkna på – jag är en ordmänniska) hur många timmar i mitt liv jag spenderar på att leta, så vill jag bara gråta. Det måste vara år sammanlagt. För att inte tala om hur mycket stress det skapar, och hur många gånger det orsakar att jag blir sen, arg och kör som en dåre.
Jag vill inte vara sån här. Hur gör man om sig? Ge mig era bästa tips.
Och då menar jag inte ”lägg det på bestämt ställe varje gång”. Det tipset har jag redan fått från min man. Han har ett lypsyl, som han alltid hittar. Jag har hundra. Frågan är var.
