Jag sitter i bilen och lyssnar på sorlet från kommersiell radio. Jag borde lyssna på P1, eller någon jättebra pod eller viktig dokumentär och kanske lära mig något vettigt. Men det brinner i huvudet redan, så jag lyssnar på meningslöst babbel och halvbra musik.
På radion diskuteras vad man skulle göra om man vann tio miljoner. Eller kanske var det miljarder, jag minns inte, men det kvittar. Apmycket pengar i alla fall. Jag älskar den här frågan! Jag blir lika exalterad som om det faktiskt var på riktigt och det är noga hur jag fördelar slantarna. Sist vi hade uppe frågan vid fikabordet uppstod en intressant debatt om huruvida man borde dela med sig till sina syskon eller inte. Blir brorsan glad över att få hundra tusen kronor, eller har gränserna för generositet plötsligt flyttats så att det blir snålt i sammanhanget? Hur mycket är moraliskt minimum att skänka till bättre behövande? Är det smart eller inte att betala av studieskulderna? Vart ska du resa och vem får följa med? Ska du säga upp dig och göra något helt annat? Ni fattar – hur spännande frågor som helst kommer upp.
Folk ringer in till programmet och berättar vad de ska göra med sin fiktiva vinst. Det ska resas och sparas och lite av varje. (Det ska däremot inte skänkas bort något, uppenbarligen.) Och plötsligt hör jag en man säga att om han vinner tio miljoner så tar han ut skilsmässa.
Va? Det här kunde bli bra radio, men det blir det inte för programledarna finner sig inte riktigt. Men nu öppnas ju dörren till tusentals frågor: Lyssnar hans fru? Vet han om hon lyssnar? Varför skulle han ta ut skilsmässa? Varför gör han det inte ändå? Är det ett klassiskt manssätt att ta sig ur förhållandet han vill ut ur (bete sig så bedrövligt att hon gör jobbet åt honom)? Har hans fru en ekonomisk hållhake på honom som han äntligen kan bli kvitt? Vill han egentligen bo på Bahamas men det vill inte hon och nu kan han göra som han vill?
Inte ett enda vettigt svar kom fram. Men kvar i mitt huvud ringde frågan: Varför gör man inte det man egentligen vill göra i livet, utan att invänta en katalysator?
Ibland, förr, när jag var helt utmattad brukade jag drömma om att bryta benet eller nåt så jag blev sängliggande. Då skulle jag läsa alla bra böcker och se alla filmer man aldrig hann mellan diskmaskiner och fixalistor. Skriva, läsa DN och lyssna på musik. (Och intressanta dokumentärer förstås.) När det var som värst drömde jag om att hamna i fängelse. Tänk vad praktiskt. Då skulle jag tänka och träna och läsa och aldrig skulle det vara bråttom någonstans.
– Men är det inte skönare att läsa utan att ha ont i benet? sa Klok-Jenny när jag berättade om min plan. Och vad tror du om att skapa tid för träning utan att bli kriminellt belastad?
Jag tänkte inte så bra på den här tiden, och kunde inte se lösningar som faktiskt fanns. Allting kändes omöjligt. Som det antagligen känns för killen som inte vunnit tio miljoner, men som gissningsvis vill lämna sitt förhållande oavsett. Men det klarnade efter hand för mig, och möjligheterna blev mer och mer synliga.
Så ställ dig frågan: Vad längtar du efter mest i hela livet? Och sen: Finns det VERKLIGEN något hinder, mer än det ibland påhittade berg av faktorer som gör att det känns ouppnåeligt? Personligen tror jag att nästan alla hinder går att ta sig över eller runt, i alla fall för oss som har turen att leva i välfärd och demokrati. Utom möjligtvis dålig hälsa, men även detta hinder kan i alla fall delvis påverkas. (Ett ämne som förtjänar ett eget kapitel.)
Jag är sjukt nyfiken på dina svar. Maila dem gärna till wordbysteinwall@gmail.com. Om du vill.
Bilden är från Sydafrika, dit jag omgående skulle resa tillbaka om jag vann tio miljoner. Jag skulle ta med mig min man, som jag gärna behåller, och mina barn, och vi skulle hyra ett hus i minst tre månader och bo där och njuta av livet och aldrig skulle vi ha bråttom eller gå upp tidigt.
